Min son som faktiskt bara är mitt kött och blod
Självklart är han sin egen lilla person!! En egen människa med mitt blod i sina vener.
När ångesten slår till som en jävla käftsmäll över att behöva lämna bort honom till nån som skrivit på ett papper.
När rädslan kommer samtidigt känner jag mig bara som ingenting. Jag kan inte göra något alls. Bara vänta ut tiden.
Manipulativa människor har jag fått nog av. Jag är min egen människa precis som lilla A! Alla har ett val sägs det, men ÄR det verkligen så?